Emma Marie

Har funderat mycket på vad som gör mig glad. När man liksom känner yes! vad bra jag gjorde det där eller att jag klarade det som jag inte trodde att jag skulle klara. En sak som jag måste bli bättre på är att sätta upp mål. Det behöver inte vara stora eller långsiktiga mål som att: Jag ska spela i svenska handbollslandslaget om 5 år eller att jag ska få A i alla betyg detta året. Visst man kan göra såna mål också men just nu behöver jag kortsiktiga mål. Vad ska jag lägga fokus på inom handbollen? Vad är målet med detta provet? Vill jag ha högt betyg eller nöjer jag mig med godkänt? Det kanske räcker med ett C för att jag inte har lust att lägga tiden som krävs. Man måste sätta upp mål som man inom rimlig tid kommer att klara. För det är ju ingen mening att sätta upp mål som jag inte kommer nå? Då kommer jag bara må sämre av dem. Just nu vill jag få lite mer vältränad rumpa och ben. Eftersom jag tränar 5 gånger i veckan borde det kanske räcka att sluta småäta och göra lite benövningar efter handbollsträningarna. Det är det lilla som räknas. Det kommer inte ta en vecka, en månad eller två. Men fortsätter jag kommer resultaten. Det gäller allt annat också. Herregud vad det känns som att det är min mammas ord som jag skriver. Även fast jag inte alltid vill erkänna det så är hon sjukt klok och säger alltid rätt saker. Hon är min största idol och jag skulle vara mer än nöjd om jag någon gång kommer kunna tänka så positivt som hon gör. För det är verkligen min största svaghet. Mitt otroligt negativa tänkande, det är det som knäcker mig i många situationer. Jag sänker för mig själv innan jag hunnit göra fel eller dömer mig själv åt andra. Jag har redan förlorat innan jag försökt osv. Blir så arg på mig själv att jag är sån och det är något jag måste jobba med varje dag tyvärr.